lördag 15 maj 2010

Det kom en ängel...

Hejsan.

Det kom en ängel hem till mig idag!
En människa jag inte känner, men som värmde mitt hjärta så enormt!
Hon kom med en skyddsängel till min pappa. Hade läst på bloggen att han mår dåligt.
En fin gest från en varm människa!
Tack Jenny!

Det står inte så bra till med pappa. Ett tråkigt besked fick vi och undersökningar och operationer och behandlingar väntar.
Vi får ta en dag i taget.
Han är i alla fall lite piggare och har fin färg i ansiktet efter några påsar blod. Vi har ätit en god middag här hos oss idag och försökt njuta av stunden tillsammans.

Har inga planer på att skriva om detta i fortsättningen utan min blogg ska fortsätta vara min inredningsblogg.
Givetvis påverkar det mitt liv, men skulle aldrig drömma om att starta en cancerblogg även om det gäller mig själv! ...och definitivt ingen närstående!
Vet inte riktigt om jag orkar uppdatera bloggen så regelbundet nu på ett tag....det känns som om jag måste kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan bara....
Mår inte bra själv och så nu detta...ibland kan det bli lite mycket...

Tack snälla alla mina goa bloggvänner för era hälsningar...
behöver er och era mysiga kommentarer.

Ha det gott alla,
Stor kram Anneli.

9 kommentarer:

Fånga dagen sa...

Det var tråkigt att höra att din pappa är så sjuk. Jag vet vad du går igenom, min pappa gick bort i fjol och det blir en jobbig tid när man får ett sånt besked som ni fått men precis som du säger så är det viktigt att inte fastna i det värsta utan att njuta av det som är här och nu, umgås och ha så roligt ni kan, det ångrar man inte.
Helt rätt att hålla det inom din familj för det kan ibland vara bra att ha något helt annat att skriva om än sjukdomen. Lite förvillar det väl i alla fall.
Jag skänker dig en tanke då och då, du kanske kan känna det.
Jag önskar dig trots allt en bra lördag.
Kramar i massor Lena

Marita sa...

Ja, det var ju inte något trevligt besked din pappa och alla hans nära har fått... förstår om du inte mäktar att skriva så ofta på din blogg, samtidigt kan det kanske vara skönt att skriva om annat som skingrar tankar, om så bara för en stund. Mina tankar är i alla fall hos dig och dina nära. Om vi alla tänker positiva tankar kanske det kan hjälpa tillfrisknandet?! Jag tror på tankens kraft! Njut nu av din pappa så mycket du hinner!! Jag miste min pappa när jag var 18 år, han fick en hjärtinfarkt när han var 47 år och avled direkt. Ibland går det fort. Saknaden finns och kommer alltid att finnas även om den omedelbara smärtan har dämpats..
kramar i massor, Marita

Helene sa...

Hej Anneli!
Vad tråkigt att höra om din pappa. Det är tufft när en närstående är dålig. Jag tänker på dig och din familj. Jättegoa kramar/Helene

Susanne sa...

Så tråkigt att höra att Pappa inte mår bra,,förstår dig!! klart du skall kika in här när du orkar och ha den som ett andningshål..Tanken hos dig..kram Susanne

Vita Falkens Lantliv sa...

Jag lider med dig! Det är och kommer bli väldigt jobbigt för dig:( Jag säger bara skit i bloggen och var hos din pappa så mycket du vill och orkar. Att bara finnas vid hans sida är det viktiga inte vad du säger eller gör! Du behöver inte vara stark och försöka visa det för din pappa, utan var precis dig själv, är du lessen så visa det, är du glad så skäms inte för det! För din pappa vill nog säkert att alla ska vara naturliga.
Hoppas allt blir bra till slut!!!!
En värmande och tröstande kram! Susanne

Jenny sa...

Hej Annelie,
Vad tråkigt att höra att det blev ett negativt besked för din pappa..

Förstår mer än väl hur du känner det just nu, min pappa fick en cancertumör i halsen 2004 och jag minns det som igår när beskedet kom. För honom gick det bra,jag ska hålla båda tummarna att det gör det för din käre pappa oxå.

Förstår att du inte har nån vidare ork att blogga just nu..ta en dag i taget vännen, hör av dig om du vill,

Stor kram till dig och din familj,

Jenny

Helen sa...

Hej Annelie!
Vad tråkigt att höra om din pappa. Jag förstår precis hur du har det för jag är där själv men i mitt fall gäller det min man. Vi står också inför mycket undersökningar och behandlingar nu. Jag tror att man måste försöka att ändå leva i nuet varje dag och ta till vara de små tillfällena. Sen måste man även få vara ledsen ibland också och tillåta sig det. Jag blir så rädd ibland att jag bara vill vika mig dubbelvikt för att jag får så ont i magen.
Glöm inte bort dig själv och så håller vi tummarna för varandra.
Många kramar och tankar/Helen

Zink & vita ting sa...

Det är gott att veta att det finns änglar och fina männisokr omkring oss!
Önskar dig och din familj allt gott!
Stora varma kramar!
Mimmi

Malin sa...

Hej kära du!

Så ledsamt att höra om din far! Jag får gåshud, vet hur det är att vara orolig over någon som är väldigt sjuk. För minsläkting gick allt bra, hoppas och tror att det kommer göra det hemma hos Er också. Förstår att det kan vara tungt med bloggandet, ta vara på varandra. Du vet att ja tänker på dig och önskar all lycka.

Många kramar Malin