måndag 31 mars 2014

Sorg-glädje.

Mina älskade barn............... år 2011.


Idag firar vi sonen här i huset..............24 år idag!

Vart tog tiden vägen?

När blev ni vuxna mina älskade små raringar................

Någonstans på vägen "förlorade" jag er och ni blev egna personer som inte alltid behöver mig längre.

Jag håller er inte i handen så ofta längre men ni finns i mitt hjärta ständigt!

Älskar er mer för varje sekund som går.......................

Kram till alla,
Anneli

11 kommentarer:

MARIA I KOS sa...

Fina barn du har.
Grattis till sonen!
Det är många gånger man får tänka till och påminna sig om att barnen är vuxna, för oss är dom ju alltid barn :)

Kram ♥

Huset bakom lindarna sa...

Så är det, tiden går och det måste den få göra. Vi firade vår yngsta i helgen. Grattis till sonen!
Kram/Finas mammis

Black Iris sa...

Jaså, minsann. Ni firar också idag.. Mina tvillingar blir 40 idag och jag kan verkligen undra vart de åren tog vägen.. Grattis till sonen i alla fall..

Kram Maidi

House and Garden by Bia sa...

Grattis till sonen på hans födelse dag;).....hoppas den blir trevlig;)
och hoppas allt är bra med dej också ;)......idag kom det en liten regnskur här...och lite kyligare har det också blivit.....
Kram bia

Vardag och flärd sa...

Ja, de underbara barnen, nån gång måste man släppa taget men de finns ändå! Grattis till sonen!
Kramar Eva
PS. Min son fyller 33 på onsdag!

Kina sa...

Åhh så fint skrivet, jag blir alldeles rörd :)
Kram Kina

Sallys hus sa...

Naaaw... nu rinner en tår ner för min kind..
Så fint du skriver, något man verkligen kan ta till sig.
Tack för dina rara ord du tokfia..
Kram Katarina

Äppelblom sa...

Ja, åren går. Mina barn blir 39, 38, 33 och 26 i år.
Dina barn ser jättetrevliga ut.
Må så gott och ha en fin vecka!

VisaLiza sa...

Det är en märklig känsla det där när ens barn blir stora. Mina stora tjejer är 22 och 18. Den ena har flyttat hemifrån och har en dotter på 3 år och den andra är snart flygfärdig. Alldeles nyss var de små och nu är de vuxna kvinnor med egna liv. Undrar som du vart tiden tog vägen. Kramar Liza

Unknown sa...

Hejsan!
Åh vad fint du skriver <3
Du får hälsa och gratta sonen lite i efterskott. Åren bara rusar iväg och jag känner igen det där med att förlora barnen och inte känna sig lika behövd längre...fast å andra sidan blir man ju friare oxå :).
Ha de gott, kram Ing-Britt

Huset på Backavägen sa...

Vilka fina barn! Tänk att det är sån obeskrivligt stor kärlek man har till sina barn.
Kram Anki